History
Icon-add-to-playlist Icon-download Icon-drawer-up
Share this ... ×
...
By ...
Embed:
Copy
Behöver vårt språk räddas?
September 26, 2017 06:33 AM PDT
itunes pic

Här fortsätter förra veckans diskussionsfäktande om språkets utveckling. Och Nicke försöker envist återinföra grundfrågan “om vi med åren stelnar i vårt språk jämfört med dom yngre?
Gästen Staffan Dopping exemplifierar genast med ett av sina favoritämnen: skillnaden mellan “att prata” och “att tala” (för att inte tala om pladdra, bluddra, snacka, jiddra…), ja hela batteriet av synonymer och nyanser som ju i slutänden (-ändan?) kan få språket att blomstra (blomma?)….för att “varje ord har sin särskilda betydelse.
Så vad är då skillnaden mellan att tala och att prata? Det tycks det finnas olika uppfattningar om. Fast så ska det väl inte vara? Ord ska väl betyda samma sak för alla. Och Staffan slår till med SAOL (Svenska akademiens ordlista) - Här har vi facit! säger han. Och blir för det titt som tätt “hånad” som en paragrafryttare och språkpolis. Och det vet vi ju alla, att såna inte är roliga (man kan till och med bli lite skraj för dom) - men kanske nödvändiga. I alla fall nyttiga. Och kanske roliga. Om dom tar sitt uppdrag med glimten i ögat (och inte med pekpinnen i handen som Stig Järrels Caligula).
Hur som helst är svenskan inget fattigt språk - så länge vi inte gör det fattigare genom att tappa ord...och låta enstaka ord betyda flera olika saker.... Fast å andra sidan kommer ju många nya ord till. Som vi gamla kanske inte fattar, förrän dom kommer in i SAOL!
Sådär böljar snacket på, förlåt talet, eller är det kanske pratet, tills Nicke får den “grannlaga” uppgiften att sammanfatta det hela.
Han konstaterar att språket är en klassfråga och tackar för ett “fett najs” möte!

Studio 64: räddar språket?
September 14, 2017 06:42 AM PDT
itunes pic

….med hjälp av Staffan Dopping - popsnöret från 70-talet, som blev “tung” samhällsjournalist och…numer roar sig som språkpolis. En fin titel tycker Staffan (i motsats till många andra) om en samhällskår med uppgift att hjälpa, skydda och rädda! Tänk, konstapel Björk i Mästerdetektiven Blomqvist! Men, frågan är - behöver språket räddas? Håller dom unga på att förstöra språket, tappa synonymer, glömma gamla ord, skapa nya och obegripliga, mumla och sluddra så att man knappt hör vad dom säger? Därför upplever Studio 64 att rödljuset blinkar och ser sig manade att rycka ut - i allmänhetens tjänst!
Nicke “snitslar diskussionsbanan” och anger mötets ämne: “har vi språkbarriärer mellan unga och gamla”?
Staffan tar täten dirtekt och menar att dom språkliga förändringarna idag går för fort!!! Vi måste sänka farten så att vi t. ex. kan läsa och FÖRSTÅ Strindberg.
Perre drar upp exempel på svåra slangord för 50 år sen. Fattar vi dom nu? Eller är dom borta? Eller har utsatts för betydelseglidningar...
Och vad betyder t ex “bafatt”? Och använder vi själva ordet “coolt”?
Än sen, säger Nicke, det viktiga är ju bara att man FÖRSTÅR varann!
Absolut, fyller MIcke i - och LYSSNAR!
Ni hör själva, med sedvanlig vetenskaplighet (lykta och blodtrycksmanschett) nystar man sig fram och tillbaka genom historiens.språkdjungel.
Och som avslutning gjuter Perry & the pacemakers olja på diskussionens vågor med låten “Good night sweetheart”.
*Glöm inte att du kan tipsa och kommentera under dom förföriska tongångarna!

Studio 64: Finns framtiden?
September 04, 2017 07:32 AM PDT
itunes pic

Det är klart den gör! Men på vilket sätt? Och hur länge?
Ja, hur kommer det bli, på hundra års sikt? För barnen. Och barnbarnen. Vart är vi på väg? Det är en fråga som intresserat människan i alla tider. Alltifrån spågummor till framtidsforskare….och det populära P1-programmet Spanarna, som vaskar fram utvecklingstrender ur det pågående vardagsmyllret.
Micke intar direkt det dystopiska spåret! Klimatkrisen, jordens uppvärmning, ökenutbredning, havsnivåökning, klimatflyktingar, trängsel, konflikter, strider, förintelse. Och inte nog med det! Antibiotikans slarvanvändande gör den snart verklingslös. Vi kommer dö av banala infektioner. Samtidigt som nya muterade virus och bakterier “anfaller”! Och snart har vi den “artificiella intelligensen” här i full blom. Skapad av oss, men kommer vi att bli dess slavar? Är ai-robotarna nästa steg i jordens artutveckling?
STOPP!! Nästan skriker Nicke, och beskriver en lugnande tilltro till människans såväl godhet som begåvning.
-Nyligen skrev nästan alla världens länder under Parisavtalet. En mycket bra början. Snart är fossila bränslen utfasade. Länder som Tyskland och Kina bryter ny lovande mark!
-Javisst! Fyller Perre i, som bekänner sig till “singulariteten”, den accelererande tekniska utveckling….som gäller allt dåligt, såväl som det GODA! Han ser en kapplöpning i forskningsvärlden.
Visst är det intressant!! Följ S64’s machetesvingande in i framtiden. Den är här redan i morgon, men hur ser den ut om 100 år?
Ungefär som idag, tror Nicke.

Studio 64: Elvis - vem bryr sig?
August 22, 2017 01:06 AM PDT
itunes pic

Jo, det gör Nicke, och särskilt då 50-tals-Elvis. Men också Perre som nästan ser något gudomligt med Elvis. Medan Micke är mer kallsinnig. Hur som helst växte dom alla tre upp med Elvis, så dom vet vad dom pratar om, kan man misstänka.
Visst kom han med nåt nytt, och visst var han bra, snygg, sexig och med egen, omfångsrik sångröst. “Guld i strupen” hävdar vissa. Men skapade han verkligen något nytt? Råkade han inte bara “hamna rätt i historien”? I jämförelse med Beatles som verkligen drev på den musikaliska utvecklingen. Och medan Nicke och Perre baxar upp Elvis på den enastående piedestalen smyger Micke in sin barndoms stora inspiratörer: Harry Belafonte och Everly Brothers. Då tas han i kragen och återförs milt till rock’n roll-altaret. Inser han verkligen inte att Elvis hade och kunde ALLT - sjunga gospel, blues, country - opera! Och så var han så rolig också! Och konstigt nog var det bara raggarna som fattade det på 70-talet. Men nu har han återbördats till det Mecka där han hör hemma. Och till slut tvingas Micke ge vika - Elvis “e bäst”.
Och Perry & the Pacemakers (som dom kallar sig) avslutar med smör-latino-rökaren “Surrender”.
Lyssna och “gilla”. Prenumerera på S64:s poddar och kommentera med synpunkter och tips. Tänk på att det här är den enda (i alla en av mycket få) poddar som bryter ny mark för människor i 3:e åldern!.

Studio 64 Dödar Tiden
June 10, 2017 04:45 AM PDT
itunes pic

Vilket hemskt uttryck! Som om tiden vore ens fiende som ska “fördrivas”, “slås ihjäl”, “dödas”.
Men så är det väl inte, snarare är den väl “ordningsman”. För hur skulle samhället fungera utan “tiden”? I alla fall “klocktiden”. Därför började man ringa till Gudstjänst för riktigt länge sen. För att menigheten skulle få sig ett sanningens ord från Herran. Det viktigaste som fanns då. Sen kom industrialismen, där man ju inte kunde dratta in (och ut) hur som helst i fabriker och gruvor. För att inte tala om alla transportmedel, tåg, färjor och bussar. När går nästa? Vem vet!
Men vad ÄR tid? FINNS ens tid? Det är såna knepiga frågeställningar som Studio 64 tar upp på “ljugarbänken”. Vi talar ljusets hastighet. Tvillingparadoxen. Einstein! Nåja…lugn i stormen. Snarare ägnar vi oss mer åt vad vi GÖR med tiden. Om vi är vi upptagna? Eller sysslolösa? Och om vi har roligt? Och då är svaret “absolut”, ibland. DÅ går tiden fort! Hoppla. Medan den går så långsamt när man har tråkigt. Och vi vill ju leva så länge som möjligt, väl? Så, då får man väl inte ha för kul, för då rusar ju tiden fram, som ett expresståg…...mot……ja, ni vet. Så…...lite trist måste man ändå ha mellan varven.
Men, hur har vi det (i Studio 64)? Vill vi bromsa tiden? Har vi fastnat i tiden? Som när vi sjunger 50-talshits om tonårsförälskelser, som vi gör när vi byter skepnad till Perry and the Pacemakers. Måste vi byta repertoar? Vad tycker du? Som lyssnar.
Skriv en kommentar när du avnjuter avslutningslåten, som Beatles skrev när dom bara var lite 20+ : When I’m 64!

Studio 64: Dom nya rock’n roll pensionärerna
May 28, 2017 10:41 AM PDT
itunes pic

Det var hattar och hucklen. Grått och svart. Så att dom knappt syntes. Om dom ens fanns. Det gamla folket. Vad gjorde dom före 1913? Satt på fattighuset eller undantaget? Det var det året man införde folkpension. Från 67 års ålder. När medellivslängden var 60. Och när man fyllde 50 fotograferades man, åtminstone den hyfsat bemedlade borgsrklassen, sittandes med käpp vid ett finbord med blombuketter i kristallvaser. Man ärades för ett livsverk.
Nu talar man om 70 som det nya 20! Om nystarter för hälsosamma, välmående pensionärer. Dags att prpöva nya vingar, eller njute sitt otium. Man tar ut pensionen och reser på longstay, eller flyttar helt och hållet dit där “den futtiga” pensionen gör en till överklass. Eller så börjar man plugga på universitetet. Historia eller filosofi. Börjar författa sina memoarer. Spela golf. Startar bokcirkel. För det är slut med brödpåsar, parkbänkar och duvmatning.
Nu väller 40- och 50-talisterna in över pensionsgränsen. Dom första rock’n rollgenerationerna. Ordet gumma är utraderat. Käringar kallas numer tjejer upp förbi 80-årsåldern. Och gubbe kallar sig yngre medelåldrare med ett ironiskt leende från 35.
Många har det knapert, men ett stort antal har med sig hyggligt sparkapital och bor i obelånade hus som kan avyttras med miljonvinster.
Pansjisarna har blivit vältaliga “seniorer” som får samhället att kippa efter andan efter “det grå guldet”! Så det så!
Och så avslutar Perry & The Pacemakers med Hoola Bandoolas “Rocksamba”.

Studio 64 minns året 1967!
May 14, 2017 08:27 AM PDT
itunes pic

Det mytomspunna!...som Ulf Lundell redan 1975 undrade: “Vart ha’ru tagit vägen nu?”.
För det var väl nåt speciellt med det året. The Summer of love! Blommor i håret. Flower power och Make love not war. Vi talar frihet. Flum. Uppror. Skapande. Och framtidstro!
I år är det 50 år sen Beatles kom ut som alter egot Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band. Det var skägg och mustascher och hår som letade sig ner mot axlarna. San Francisco blev kärlekens huvudstad. När amerikanska ynglingar skickades till sydostasien för att kriga!
Janne Halldoff debuterade med “Livet är stenkul” och Vilgot Sjöman gjorde “Nyfiken gul”. Världen följde historiens första hjärtbyte.
Och nyhetssändningarna präglades av svältande barn i Biafra.
Men vad gjorde vi? Spelade golf. Gick i gymnasiet. Lirade i popband och snackade på rökrutan.
“You say you want a revolution?” heter en pågående utställning i London om den här tiden som drar besökare från hela världen. Nicke har varit där. Och han undrar hur väl den officiella bilden stämmer med vår egen? För vi levde ju då!
Hör Perre, Nicke och Micke spegla sina egna upplevelser mot historieskrivningen.
Och avsluta med “All you need is love” (som sitt alter ego Perry and the Pacemakers)

Studio 64: Vi njuuuter!
May 02, 2017 01:11 AM PDT
itunes pic

Nu har vi gnällt tillräckligt! (För en liten stund). Dags att njuta! För är det nån gång man har möjlighet till det så är det väl i 3:e åldern. Men njuter man annorlunda efter 60 än tidigare? Undrar Nicke. Nja, för många i den perioden är nog “frånvaro av smärta” en källa till njutning, skjuter Micke in, att slippa artroshuggen. Och han får fullt bifall, samtidigt som Perre lyfter fram förra veckans gratiskonsert i Kungsholmens kyrka, Bachs Magnificat! Med en enastående “countertenor”. Bitvis nästan överjordiskt vackert så att ögonen tårades. Nicke förstår, men tycker att ett vemodigt, melankoliskt stycke av t ex Pink Floyd ligger bättre till för honom.
Och dom kommer in på definitionen av “njutning”. Vad är det egentligen? Jo, det är när det är “bättre än vanligt”, slår Perre fast. Och börjar spinna en resonemangskedja utifrån: Systembolagets app “Alkokollen”. Där får man veta att vid 0,6 promille mår man som allra bäst, och för att ta sig dit behövs två glas vin (men - inte mer!!).
Sen kan man fylla på efter ett tag, men man kan ju inte fylla på dygnet runt och leva hela sitt liv på den nivån - för det är ju förändringen man vill åt.
Ja, så där går dom på och betar av sina bästa njutningar, från folktomma sandstränder till sex….och varma bad….
Låt dig förföras av Studio 64:s bästa njutningstips! Och deras version av Simon & Garfunkels “Feelin’ groovy”.

Studio 64 “Dejtar” Amelia Adamo
April 16, 2017 03:06 AM PDT
itunes pic

Vi talar nystart efter 60! Och att det är kvinnorna som tar initiativet. Antalet skilsmässor i 3:e åldern har nästan fördubblats på senare år. Och Amelia vet svaret för hon är “praktiskt taget expert på ämnet”, hävdar hon. Sveriges tidningsdrottning sen 90-talet! Som satte ljuset på dom “ointressanta”, dvs kvinnorna över 40! En idé som luktade “lik” lång väg, var den allmänna uppfattningen (i branschen). Men framgångsreceptet var lika enkelt som genialt, “att göra det ouppnåeliga modellandet, vardagligt och möjligt”. Det släta kunde visst få ha en och annan rynka. Och hon gjorde sig själv till den vanliga kvinnans förebild. Billigt och attraktivt för tidningen, som menade: “vi kör så länge det håller”, Och det gjorde det. Allt bättre år för år. Det handlar om det “grå guldet”. En stor grupp människor med allt mer pengar. Snart är en tredjedel av landets befolkning över 55. Och inte bara det, dom är piggare också. Och vill resa (i alla fall kvinnorna)...och dejta. Och starta på nytt! För man vet aldrig vad som händer i morgon. Mer än att man också måste “se om sitt hus” i allt högre utsträckning numer, om man vill ha en fin ålderdom. Skatten kommer inte räcka till allt. Slår man fast runt bordet och Perry and the Pacemakers avrundar med Elvis gamla latinosmäktare “Surrender”.

Studio 64 Efter döden?
April 02, 2017 02:53 AM PDT
itunes pic

Vad händer då? Ingen som vet. Utom dom stora världsreligionerna förstås! Där är det paradiset som gäller. Och himlen. Var den nu ligger, som Nicke undrar, ungefär som det rör sig om orientering. Åt vilket håll ska vi kuta? Då är det lättare med helvetet. I underjorden.
Eller så föds man bara på nytt. Och nytt. Och man kan undra över vad man gjorde i det förra livet. Och vad man var för nåt. Kanske var man på nån annan planet. I ett parallellt universum. Varför inte!
Eller så är det bara ridån ner! Helt svart - och inget mer. Men vadå inget mer? För vad är ‘inget’? Det måste väl ändå vara något. Om än ingenting. Ni förstår att det trasslar till sig. I en ångestknut. För man vill ju ändå leva, fast kanske inte hur länge som helst. Och man kommer in på början och slut. Och evigheten. Och att ändå Einstein “trodde på Gud”....och inte på slumpen som kvantfysikerna. För - “Gud spelar inte tärning” som han sa. Och menade att det finns “en mening”.
Men är det ändå inte bara så - att vi inte fattar nåt alls? Kastar Micke in. Att vi är skapta för att tänka i motsatser, för utan under finns inget över. Och utan början finns inget slut. Så enkelt är det. Bara att gilla läget! Slår Perre fast. Och han och Micke, som båda sjunger gospel, avslutar med den härligt trösterika “I’ll fly away”.
Lyssna! Om ni törs….

Next Page