History
Icon-add-to-playlist Icon-download Icon-drawer-up
Share this ... ×
...
By ...
Embed:
Copy
Studio 64 Dödar Tiden
June 10, 2017 04:45 AM PDT
itunes pic

Vilket hemskt uttryck! Som om tiden vore ens fiende som ska “fördrivas”, “slås ihjäl”, “dödas”.
Men så är det väl inte, snarare är den väl “ordningsman”. För hur skulle samhället fungera utan “tiden”? I alla fall “klocktiden”. Därför började man ringa till Gudstjänst för riktigt länge sen. För att menigheten skulle få sig ett sanningens ord från Herran. Det viktigaste som fanns då. Sen kom industrialismen, där man ju inte kunde dratta in (och ut) hur som helst i fabriker och gruvor. För att inte tala om alla transportmedel, tåg, färjor och bussar. När går nästa? Vem vet!
Men vad ÄR tid? FINNS ens tid? Det är såna knepiga frågeställningar som Studio 64 tar upp på “ljugarbänken”. Vi talar ljusets hastighet. Tvillingparadoxen. Einstein! Nåja…lugn i stormen. Snarare ägnar vi oss mer åt vad vi GÖR med tiden. Om vi är vi upptagna? Eller sysslolösa? Och om vi har roligt? Och då är svaret “absolut”, ibland. DÅ går tiden fort! Hoppla. Medan den går så långsamt när man har tråkigt. Och vi vill ju leva så länge som möjligt, väl? Så, då får man väl inte ha för kul, för då rusar ju tiden fram, som ett expresståg…...mot……ja, ni vet. Så…...lite trist måste man ändå ha mellan varven.
Men, hur har vi det (i Studio 64)? Vill vi bromsa tiden? Har vi fastnat i tiden? Som när vi sjunger 50-talshits om tonårsförälskelser, som vi gör när vi byter skepnad till Perry and the Pacemakers. Måste vi byta repertoar? Vad tycker du? Som lyssnar.
Skriv en kommentar när du avnjuter avslutningslåten, som Beatles skrev när dom bara var lite 20+ : When I’m 64!

Studio 64: Dom nya rock’n roll pensionärerna
May 28, 2017 10:41 AM PDT
itunes pic

Det var hattar och hucklen. Grått och svart. Så att dom knappt syntes. Om dom ens fanns. Det gamla folket. Vad gjorde dom före 1913? Satt på fattighuset eller undantaget? Det var det året man införde folkpension. Från 67 års ålder. När medellivslängden var 60. Och när man fyllde 50 fotograferades man, åtminstone den hyfsat bemedlade borgsrklassen, sittandes med käpp vid ett finbord med blombuketter i kristallvaser. Man ärades för ett livsverk.
Nu talar man om 70 som det nya 20! Om nystarter för hälsosamma, välmående pensionärer. Dags att prpöva nya vingar, eller njute sitt otium. Man tar ut pensionen och reser på longstay, eller flyttar helt och hållet dit där “den futtiga” pensionen gör en till överklass. Eller så börjar man plugga på universitetet. Historia eller filosofi. Börjar författa sina memoarer. Spela golf. Startar bokcirkel. För det är slut med brödpåsar, parkbänkar och duvmatning.
Nu väller 40- och 50-talisterna in över pensionsgränsen. Dom första rock’n rollgenerationerna. Ordet gumma är utraderat. Käringar kallas numer tjejer upp förbi 80-årsåldern. Och gubbe kallar sig yngre medelåldrare med ett ironiskt leende från 35.
Många har det knapert, men ett stort antal har med sig hyggligt sparkapital och bor i obelånade hus som kan avyttras med miljonvinster.
Pansjisarna har blivit vältaliga “seniorer” som får samhället att kippa efter andan efter “det grå guldet”! Så det så!
Och så avslutar Perry & The Pacemakers med Hoola Bandoolas “Rocksamba”.

Studio 64 minns året 1967!
May 14, 2017 08:27 AM PDT
itunes pic

Det mytomspunna!...som Ulf Lundell redan 1975 undrade: “Vart ha’ru tagit vägen nu?”.
För det var väl nåt speciellt med det året. The Summer of love! Blommor i håret. Flower power och Make love not war. Vi talar frihet. Flum. Uppror. Skapande. Och framtidstro!
I år är det 50 år sen Beatles kom ut som alter egot Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band. Det var skägg och mustascher och hår som letade sig ner mot axlarna. San Francisco blev kärlekens huvudstad. När amerikanska ynglingar skickades till sydostasien för att kriga!
Janne Halldoff debuterade med “Livet är stenkul” och Vilgot Sjöman gjorde “Nyfiken gul”. Världen följde historiens första hjärtbyte.
Och nyhetssändningarna präglades av svältande barn i Biafra.
Men vad gjorde vi? Spelade golf. Gick i gymnasiet. Lirade i popband och snackade på rökrutan.
“You say you want a revolution?” heter en pågående utställning i London om den här tiden som drar besökare från hela världen. Nicke har varit där. Och han undrar hur väl den officiella bilden stämmer med vår egen? För vi levde ju då!
Hör Perre, Nicke och Micke spegla sina egna upplevelser mot historieskrivningen.
Och avsluta med “All you need is love” (som sitt alter ego Perry and the Pacemakers)

Studio 64: Vi njuuuter!
May 02, 2017 01:11 AM PDT
itunes pic

Nu har vi gnällt tillräckligt! (För en liten stund). Dags att njuta! För är det nån gång man har möjlighet till det så är det väl i 3:e åldern. Men njuter man annorlunda efter 60 än tidigare? Undrar Nicke. Nja, för många i den perioden är nog “frånvaro av smärta” en källa till njutning, skjuter Micke in, att slippa artroshuggen. Och han får fullt bifall, samtidigt som Perre lyfter fram förra veckans gratiskonsert i Kungsholmens kyrka, Bachs Magnificat! Med en enastående “countertenor”. Bitvis nästan överjordiskt vackert så att ögonen tårades. Nicke förstår, men tycker att ett vemodigt, melankoliskt stycke av t ex Pink Floyd ligger bättre till för honom.
Och dom kommer in på definitionen av “njutning”. Vad är det egentligen? Jo, det är när det är “bättre än vanligt”, slår Perre fast. Och börjar spinna en resonemangskedja utifrån: Systembolagets app “Alkokollen”. Där får man veta att vid 0,6 promille mår man som allra bäst, och för att ta sig dit behövs två glas vin (men - inte mer!!).
Sen kan man fylla på efter ett tag, men man kan ju inte fylla på dygnet runt och leva hela sitt liv på den nivån - för det är ju förändringen man vill åt.
Ja, så där går dom på och betar av sina bästa njutningar, från folktomma sandstränder till sex….och varma bad….
Låt dig förföras av Studio 64:s bästa njutningstips! Och deras version av Simon & Garfunkels “Feelin’ groovy”.

Studio 64 “Dejtar” Amelia Adamo
April 16, 2017 03:06 AM PDT
itunes pic

Vi talar nystart efter 60! Och att det är kvinnorna som tar initiativet. Antalet skilsmässor i 3:e åldern har nästan fördubblats på senare år. Och Amelia vet svaret för hon är “praktiskt taget expert på ämnet”, hävdar hon. Sveriges tidningsdrottning sen 90-talet! Som satte ljuset på dom “ointressanta”, dvs kvinnorna över 40! En idé som luktade “lik” lång väg, var den allmänna uppfattningen (i branschen). Men framgångsreceptet var lika enkelt som genialt, “att göra det ouppnåeliga modellandet, vardagligt och möjligt”. Det släta kunde visst få ha en och annan rynka. Och hon gjorde sig själv till den vanliga kvinnans förebild. Billigt och attraktivt för tidningen, som menade: “vi kör så länge det håller”, Och det gjorde det. Allt bättre år för år. Det handlar om det “grå guldet”. En stor grupp människor med allt mer pengar. Snart är en tredjedel av landets befolkning över 55. Och inte bara det, dom är piggare också. Och vill resa (i alla fall kvinnorna)...och dejta. Och starta på nytt! För man vet aldrig vad som händer i morgon. Mer än att man också måste “se om sitt hus” i allt högre utsträckning numer, om man vill ha en fin ålderdom. Skatten kommer inte räcka till allt. Slår man fast runt bordet och Perry and the Pacemakers avrundar med Elvis gamla latinosmäktare “Surrender”.

Studio 64 Efter döden?
April 02, 2017 02:53 AM PDT
itunes pic

Vad händer då? Ingen som vet. Utom dom stora världsreligionerna förstås! Där är det paradiset som gäller. Och himlen. Var den nu ligger, som Nicke undrar, ungefär som det rör sig om orientering. Åt vilket håll ska vi kuta? Då är det lättare med helvetet. I underjorden.
Eller så föds man bara på nytt. Och nytt. Och man kan undra över vad man gjorde i det förra livet. Och vad man var för nåt. Kanske var man på nån annan planet. I ett parallellt universum. Varför inte!
Eller så är det bara ridån ner! Helt svart - och inget mer. Men vadå inget mer? För vad är ‘inget’? Det måste väl ändå vara något. Om än ingenting. Ni förstår att det trasslar till sig. I en ångestknut. För man vill ju ändå leva, fast kanske inte hur länge som helst. Och man kommer in på början och slut. Och evigheten. Och att ändå Einstein “trodde på Gud”....och inte på slumpen som kvantfysikerna. För - “Gud spelar inte tärning” som han sa. Och menade att det finns “en mening”.
Men är det ändå inte bara så - att vi inte fattar nåt alls? Kastar Micke in. Att vi är skapta för att tänka i motsatser, för utan under finns inget över. Och utan början finns inget slut. Så enkelt är det. Bara att gilla läget! Slår Perre fast. Och han och Micke, som båda sjunger gospel, avslutar med den härligt trösterika “I’ll fly away”.
Lyssna! Om ni törs….

Studio 64 gästas av Patricia Tudor-Sandahl
March 18, 2017 04:38 AM PDT
itunes pic

Psykologen som blev ett eftertraktat namn sen hon skrivit best-seller “Den tredje åldern”. Och därmed blir hon också lite av hedersgäst hos S64, som ju ägnar hela sin podd åt den åldern - men vad ÄR egentligen 3:e åldern, undslipper det Nicke (så att Perre och Micke nästan rodnar).
Jo, det är när man är i full sving, men börjar ana skymningslandet, förklarar Patricia, att man trots allt närmar sig slutet.
Och det låter som om det drar ihop sig till en dyster podd. Men inte alls, snarare sökande, med vidöppna sinnen , genom begrepp som “nyfikenhet”, ja mer än så, säger hon och tar sats från sin uppväxts mjuka brittiska: radical ama-zzze-ment. Alltså lite av det som vi förlorat som barn , hängiven förundran. Nu när nya dörrar öppnar sig….mot mognad. När vi äntligen ska bli de människor vi alltid önskat vara. För vi vill bli “tagna i bruk”, med alla våra erfarenheter, intressen, kunskaper och talanger, som nu kan få blomma (åtminstone prövas) i den här lite mer prestigelösa livsfasen.
Det blir prat om att hejda sig i vardagen, om att finna tro, och att mötas i en tango!
Vem hade kunnat ana det? Inte Patricia i alla fall.
Och vi pratar om söndagarnas nattvarder och eftermiddagarnas gin och tonic. Och att engelsmän inte är roligare än svenskar, men mer witty!
Följ med till slutet och låt Perry & the pacemakers ge dig lite “radical amazement i Beatleslåten “Til there was you”.

Studio 64: diskuterar “betydelsen av HÅR”.
March 06, 2017 12:25 AM PST

Lite strån och tofsar här och där på kroppen som vi ger en oerhörd betydelse. Som vi kammar, klipper, vaxar, färgar... Lätt och flygigt eller tätt och borstigt, förr eller senare tappar det färg och glesnar. I dom allra flesta fall.
Hos Simson satt den gudomliga kraften i håret. Hos kvinnorna finns förförelsekraften där, därför bör det döljas. Guden Tors hår (och skägg) var rött, bångstyrigt och kraftfullt - ett tecken på nästan oövervinnerlig styrka, vrede och kraft.
Häxor och brottslingar rakades skalliga.
Att tvätta håret mer än en gång om året ansågs ta bort den gudomliga kraften som fanns där.
Studio 64 ser i den här podden håret förändras och försvinna både här och där - för att dyka upp på andra ställen! Nicke, t ex, åtnjuter en renässans för brösthåret! Grattis!
Medan Micke ansåg att livet var slut när det började falla av före tjugo. Han lever fortfarande, men hur? Perre med sina tjusiga lockar bidrar med helt andra erfarenheter.
“When I get older loosing my hair...many years from now...” bildar den musikaliska slutvinjetten!

Studio 64 drunknar i NYHETER
February 21, 2017 07:15 AM PST

I alla fall Perre som undrar vad vi ska med alla nyheter till. Det blir en splittrad mosaik utan sammanhang. Inga förklaringar. Inga bakgrunder. Bara spridda skurar som alla skriker problem, fel, fusk, krig och undergång. Bara i sällsynta fall avbrutet av eldsjälar som Hans Rosling som med siffror visar hur allt har blivit BÄTTRE.
-Men det är ju massmedias uppgift, skjuter Micke in, att agera en “tredje statsmakt” som ska granska makten! Då blir det ju lätt en negativ bild av omvärlden.
-Men beHÖVER vi alla dessa nyheter? Stönar Perre. Samma HELA tiden!
Kanske borde vi ha “vita” nyhetsdagar. Bara läsa tidningen på söndagarna. Ett sammanfattande nyhetsmagasin, med bakgrunds- och debattartiklar, säger han och tittar sig hoppfullt omkring.
Micke nickar instämmande: Intressant! Medan Nicke menar att han redan är där, dvs att han skapat sig egna bantade men ändå fullständiga nyhetsrutiner.
Men är det värre idag än förr? Kommer sen den oundvikliga frågan. Nu när ju alla kan publicera sig och starta egna tyckarsajter och alternativtidningar. Vad och vem kan man lita på??
Den som lyssnar till slutet får beskåda paradiset i “Waterlo sunset” (i Perry & the pacemakers tappning).

Studio 64 - nä nu jävlar!
February 05, 2017 07:12 AM PST
itunes pic

Perre är upprörd. Har just varit nära att krocka med en bil som kastade sig ut framför honom på vägen till Studio 64.
Vad är det som håller på att hända med samhället? Alla ska bara fram, komma först, tränga sig! Är det vår tids nya egoism som yttrar sig så?!
Det blir upptakten till ett behärskat, men samtidigt upprört samtal om ordning och reda.
Danskarna går ju nu på export med sitt “hygge” - att sitta och mysa, ta en öl och snacka.
I Sverige lanserar vi filmen om Ove, som amerikanarna inte ens vet hur dom ska uttala: Ouvaj, eller nåt sånt. Kanske vinner vi nu pris för bästa film i världen! Tack vare mannen som inte skyr några medel (nästan) för att hålla ORDNING!
Ja, håller Studio 64 själva på att bli Ovar? Håller samhället på att braka samman, skitas ner, tappa stilen? Behövs det ordningsmän?
Nicke städar upp på bakgården när grannarna skräpat ner..
Micke smygbevakar sopberget runt återvinningscontainrarna vid snabbköpet.
Och Perre hänger sig på tutan när andra “kör fel”!
Är det verkligen så illa?
Perry & the pacemakers avslutar med sin tolkning av “Lyckliga gatan” (...du finns inte mer…)

Next Page