History
Icon-add-to-playlist Icon-download Icon-drawer-up
Share this ... ×
...
By ...
Embed:
Copy
Studio 64 - diskuterar “minnet”.
January 21, 2017 06:23 AM PST
itunes pic

Så står man där igen, sätter fingret mot hakan och undrar “vad var det nu jag skulle göra här”? Eller, “var sjutton la jag glasögonen/nycklarna/mobilen…”? Och så börjar rekonstruktionen. Var hade jag den (dem) senast? Vad gjorde jag då? Vad tänkte jag? Varför? Vart var jag på väg?..... Mumlande som den värsta Leif GW!
Men frågan är - har det blivit värre, nu för tiden?
Närminnet kollapsar, långminnet breder ut sig i alltmer färgranna detaljbilder. Doftar, låter, smakar…
Det är den gängse bilden. Att man smalnar, stelnar, tappar… Men är det verkligen helt sant? Är det inte snarare så att människor med bred långvarig erfarenhet, bildning, och kunskaper kan skilja på strunt och väsentligt. Eller som snarare vet att man måste vara ödmjuk, tänka ett varv till, för man vet att det ena och det andra har hänt förr, inte bara en gång utan flera…
Och hur mycket får egentligen plats i en människas hjärna?
Våra är fyllda, överfyllda, menar Nicke.
Nä, nä, en människas hjärna blir aldrig fylld, det finns alltid kapacitet till mer. Kontrar Micke.
Hör Studio 64’s “minnespodd”. Hur har du det själv?...med minnet.
Självklart avslutar man som Perry & the pacemakers med Dean Martins örhänge “Memories are made of This”

Studio 64 - stelnar i sina vanor
January 08, 2017 07:02 AM PST
itunes pic

Eller? För är det inte så att vi blir mer och mer vaneberoende i tredje åldern? funderar Nicke och ger oss en ingående beskrivning av sina morgonrutiner, inte minst hans lite udda sätt att läsa tidningen. Varför har vi vanor? För att underlätta livet? För att skapa trygghet? Vilket ju kan vara härligt! Och bekvämt. Särskilt när man blir äldre. Men samtidigt också lite trist och förutsägbart. Så var går gränsen mellan det trygga vanespåret och det “äventyrliga” oliktänkandet? Och när blir man sina vanors slav? Kanske rent av trygghetsnarkoman. Ett slappt offer för för sin egen bekvämlighet. Ja...kan vanor rent av bli farliga? Och var går gränsen till neuros...tvångsneuros? När man alltid måste göra “som man alltid har gjort”? Hur många kuddar krävs för morgonens tidningsläsande? Och av vilken sort? Perre bytte kuddar och fick en chock. Han tar ord som “trauma” i sin mun.
Men, återigen - djupnar vanor i tredje åldern - eller är det då man skaffar nya? Kort sagt, är vi nu inne i möjligheternas tid? Att släppa arbetslivets kvävande rutiner för nya horisonter! Nu eller aldrig!
Vi suger på frågorna när vi tar oss an Simon & Garfunkels “Feelin’ groovy”

Göte rapporterar: Funkar pressreleaser i tredje åldern?
December 26, 2016 04:01 AM PST
itunes pic

Hur gammal kan man bli innan medieintresset svalnar?
Pressreleaser om Göte Johanssons återkomst, den nya podden om tredje åldern Studio 64, fladdrade förbi utan att få någon större uppmärksamhet i media.
Den enda tidningen som nappade var Nordöstran, som gjorde ett hemma hos reportage hos Göte.
Samt lite om Brexit och Trump.

Göte Johansson rapporterar från hemkommunen!
December 26, 2016 03:54 AM PST
itunes pic

Den flygande moppe reportern Göte har på senare tid dykt upp i Studio 64 med rykande färska reportage. Här rapporteras om kommunalrådet Errol som vill genomdriva en lokal Brexit.

Studio 64 - “serieslavarna”
December 26, 2016 03:35 AM PST
itunes pic

Det fanns en tid när man stickade efter mörkrets inbrott, späntade ved och berättade sagor. Sen kom en tid när TV:n slog sönder familjegemenskapen. När Hyland stod för lördagsmyset och Olle Björklund var “mr Aktuellt” (tills han fick sparken). Bilden var svart-vit och flimrade innan den stabiliserade sig.
Sen kom färgbilden….och alla kanaler. Fjärrkontrollen blev hemmets maktsymbol!
Det var då serierna hade “ett slut” och man fick läääängta till nästa avsnitt.
Nu - har vi lämnat kabelpaketen bakom oss för internet-eran med TV-bolag och playfunktioner. Slut med alla 150 tablåbundna kanaler, här viftar dom olika TV-bolagen med sina oceaner av serier, filmer, dokumentärer att beskåda “när du vill”!
Det ena serieavsnittet avlöser det andra innan du hinner blinka, med cliffhangers så att du snart inte har några naglar kvar!
“Det farligaste som finns är att sitta”! säger Perre.
“Men jag ligger….och kollar”, flikar Nicke in.
Har serierna blivit vår tids stora drog? Kan vi stryka ordet “längta” ur vårt tv-medvetande? Och är vi på väg in i den virtuella verkligheten - utan att veta om det? Det är sånt Studio 64 diskuterar innan dom river av Johnny Hortons guldrush-nostalgiska “North to Alaska”.

Studio 64 tar struptag på girigheten
December 12, 2016 12:25 AM PST
itunes pic

Girigheten omnämndes redan i Bibeln. Som en av människans dödssynder.
Den var utrotad under det “fina gamla folkhemmet”, försöker Nicke.
Men är tillbaka nu, värre än nånsin, ryter Perre till, efter nyheterna om hans kära gamla Ericson. Först sparkas vd:n Vestberg, “handbollsspelaren” som Perre kallar honom lite nedlåtande, med ett avgångsvederlag på 28 miljoner. Sen kommer nyheten om underchefernas skumma affärer för att berika sig själva. Vad är det som händer? Håller ekonomerna, “bönräknarna”, “räknenissarna”, på att ta över hela vårt samhälle?
Var är MORALEN? Nästan skriker Nicke.
Vi påminns om ericsonchefen som betalade sin egna resor. Och Werténs plaspåse i stället för attachéväska. Det var tider!
Så bort med vinster i välfärden! (Nicke)
Aldrig! (Perre)
Börjar dom slåss?
Naturligtvis inte, men en “civiliserad” diskussion uppstår om samhällets grundvillkor.
*Och har även fotbollens huliganer fått oss ur kurs. Perry and the pacemakers påminner oss om Torssons sköna bondhit “Det spelades bättre boll (...på Gunnar Nordahls tid!)

Studio 64 motar ensamheten!
November 27, 2016 02:45 AM PST
itunes pic

Som Nicke fått för sig “är meningen med livet” att bryta ensamheten och få gemenskap med andra? För är det inte så att man rent av “blir till” i andras ögon? Men så har vi ju eremiterna förstås, som drar sig undan allt. Eller dom febrilt överaktiva som tycks skräckslagna inför varje tomt ögonblick.
Släkter och familjer har brutits upp i vår moderna tid och gjort Sverige till ett av världens mest ensamma länder, där kanske “nätet”, datorn och mobilen blivit våra bästa vänner. Om det nu inte är hunden, förstås.
Hur som helst är ensamhet skämmigt. Barn som ingen vill vara med, får det att gröta sig i bröstet. Och vuxna som är helt i avsaknad av vänner blir som paria.
Häng med ända till slutet på denna “ensamhetens vindlande väg” och upplev Nickes “mingelskola”. Där den inledande osäkerheten kan “sluta i triumf!”, hävdar han.
Och vad passar sen bättre än pophistoriens egen “ensamhetshymn”, bara för dom invigda, Roy Orbisons “Only the lonely” (i Perry and the Pacemakers egen tolkning).

Studio 64 fulländar sina liv - med Bucketlistan
November 09, 2016 02:06 AM PST
itunes pic

Ja, vad är det man saknar när man i 60-årsåldern börjar räkna ner? Vad återstår att göra? Vad har man gjort i sitt liv? Vad var det man drömde om som ung? Vad blev det av?
Perre måste få köra grävmaskin innan han dör!
Va? Säger Micke som trodde att dom skulle vara seriösa.
Varpå Perre radar upp förkrossande argument. Som Nicke instämmer i!
Finns det nåt bättre för själen än att fokusera på en skopa?
Micke vacklar och börjar prata om spa på slott i Litauen.
Rymden, övertrumfar Perre, med rymdbuss.
Jag kan nöja mig med en sista-minutenresa till New York, piper Micke.
Nä, hörrnini, blandar sig Nicke i, som den anglofil jag är vill jag bila runt i England i en röd gammaldags MG. Se mig omkring, njuta av folket och spela en och annan golfrunda.
Hör Studio 64 blanda stort och smått...från sandlådan till rymden...i sin “bucketlist”....innan det är för sent!

Studio 64 snackar vin för hälsan, eller?
October 30, 2016 02:27 AM PDT
itunes pic

Har vin blivit den nya måltidsdrycken i Norden? Som i Medelhavsländerna. Och hur handskas vi i så fall med det här uppe i brännvinsbältet? Hur får vi ihop helgfyllan med en vardaglig salongsberusning? Och hur mycket kan, eller snarare, får man dricka om dan?
Ett, högst två glas dagligen till middagen, påstår Micke säger den senaste forskningen. “Det är nästan som medicin för hjärtat, öppnar kärlen och förbränner det onda kolesterolet, utan att påverka levern”. Kan det verkligen vara sant?
Två till tre glas, tycker Nicke är lagom (men så somnar han ju också i TV-soffan nån timme senare).
Men läkarsonen Perre lyfter genast ett varningens finger. Livsfarligt! Menar han. Det är som att öppna dörrarna till fritt drickande. Nej, då är det bättre att njuta långsamt av ETT glas “gott vin”. Och för därmed över snacket till skillnaden mellan “bra” och “dåligt” vin. Och frågeställningen om att våra dagars vinkultur kanske kan liknas vid Kejsarens nya kläder. På sextio-talet gick det ju bra med en Estermadura eller en vino tinto för “fyra spänn”. Nu måste man upp över “hundralappen” för att få “ett riktigt hyggligt vin”, hävdar den vinintresserade Perre, som aldrig skulle drömma om att köpa en vinbox. Det som Nicke (nästan) bara köper. Det är ju samma innehåll! Nä. Jo. Nä. Jo.
Vad tycker du? Lyssna och delge oss dina synpunkter, på allt!

Studio 64 släpper loss om pensionen
October 16, 2016 07:21 AM PDT
itunes pic

Man måste se om sitt hus! Menar Nicke. Har ni gjort det? Säger han uppfordrande till Perre och Micke.
Nja…..drar dom ut på svaret. Det var ju en annan tid då, på sextitalet... Hippie, vänster, folkhem. Pensioneringen låg oöverskådligt långt bort, och var mest en fråga för staten. Alla får väl pension, liksom.
Ja, det var då, men hur är det nu?
Nja….skruvar dom på sig. Och Micke förklarar att han fått ont i huvudet. Vem vill prata om så här trista saker?
Man måste! Dundrar Nicke (och Perre, som plötsligt byter fot)...om man vill leva ett drägligt liv efter 65. Man har ett eget ansvar! Särskilt nu när allt färre yngre ska arbeta ihop pengar till allt fler, ofta oförskämt pigga pansjisar, som känner sig som tjugo och kanske lever trettio år till. Hur ska det gå ihop? Oroar sig Nicke. Medan Micke undrar om dom har några lyssnare kvar. PPM! Slår Perre fast. Det är det nya där den som är 25 år och ‘om sig och kring sig’ kan bygga upp en hållbar pensionskassa.
Hur som helst, grundades vårt pensionssystem för över hundra år sen när medellivslängden var 57 år och dom flesta alltså var döda vid tiden för pensionen! Så ser det inte ut idag. Så hur ska vi agera själva och vad ska vi råda våra barn till? Det är sånt Studio 64 “roar sig med” idag.

Next Page